Ja de är faktiskt sant Emma, du är singel.
Känner att jag behöver skriva av mig nu . . .
Igentligen visste jag redan det igår, märkte de på både mig och Anton.
Jag tror inte ett förhållande kan bli riktigt bra igen om man har gjort slut.
Det var inte värt det,
de var inte värt att bli tillsamans med en nära vän.
För vart tog den vänskapen vägen nu? Jo ner i havet med förhållandet.
Visst tyckte jag att vi hade våra riktigt fina stunder ibland,
som när jag och han va vid vattnet inne i stan,
eller när vi låg i min säng och bara gosa och jag somna i hans famn.
Men samtidigt så vet jag fortfarande inte om det va värt det?
Jag kunde inte få tillbaks samma känslor som i början.
Det gick inte och jag kan verkligen inte låtsas gilla en person,
man blir bara grinig då.

När vi satt idag och skulle prata,
sa båda att den andre hade förändrats och de stämmer.
När han frågade om vi skulle starta om så kunde jag inte svara.
Jag ville inte ljuga och jag visste inte innerst inne vad jag ville.
Jag kunde se på hans ögon att kärleken försvunnit.
Det hade den gjort för mig med.
Vad ska man göra då liksom? Låtsas som ingenting?

Allt var verkligen inte värt det,
allting går itu liksom.
Man ska inte bli tsm med nära vänner!
Har gjort samma misstag tre gånger nu,
att jag inte lär mig!
Men nu har jag lovat mig själv att vänta,
vänta tills jag hittar den där killen som betyder allt.
Han man kan säga till att det alltid ska vara vi.
Han som alltid står bakom ens rygg och finns i vått och torrt.