Har precis slagit klart klapparna till mamma och juha,
hoppas dom blir glada fast mamma fick sina mockasiner innan.
Kom nyss på en en deprimerande sak!!!
Jag ska sova utan älsklingen,
vi som legat vid varandra sida i över 2 månader nu säkert.
Hur ska detta gå till?
Jag som är van vid att somna i hans armar och
känna värmen ifrån hans kropp,
och man får pussar i panna och så hör man orden " älskar dej ".
Sedan vaknar man på morgonen och han ligger alltid och sover längre än mig,
så då ligger jag alltid och kollar på hans söta ansikte
och pussar lite på han och smeker hans baby lena kinder.
Sen tar han armarna om en och trycker än tätt intill han,
fast sen irriterar jag han tills han kliver upp haha.

Men nej nej nej nu får jag somna själv,
och vakna i min ensamhet . . . ÅNGEST!

Åhh vill bara ligga bredvid han nu och kolla på någon julfilm,
fan vad jag hatar julen nu!
Man ska ju fira julen med den man älskar högst på jorden,
vilken tur att jag träffar han imorgon då.