Det går inte att koppla av längre, alltid är de något.
Man kan aldrig säga att det inte finns något att göra för det finns det.
Alltid stress eller ångest som inte försvinner.
Inte konstigt att man blir deprimerad, livet räcker ju inte till.
Gå igenom tc, gå ifrån pendeltågen till tunnelbanan i ett sakta tempo.
Då ser man hur människor springer förbi som om att det vore deras sista dag.
Kan man bara inte ta de lungt ett tag . . .
Även fast man ligger hemma och ser på film så mår man dåligt över allt man vill/måste göra.
Allt bara flyter på.


Blev jag inte söt?