Kom nyss in på blogg där en tjej skrev om att hennes föräldrar nyss skiljt sig.
Jag förstår att kärlek inte alltid håller men har man barn med någon hoppas jag man kämpar,
men helt ärligt förstår jag mig inte på vuxna?
Det är säkert mer än 50 % av alla familjer som går igenom en skilsmässa,
det är ju helt sjukt?
Varför skaffar man barn med någon om man inte vet att de kommer hålla föralltid.
Visst kan man ju inte veta det, men på något sätt måste man ju verkligen tänka efter.
Jag tycker verkligen inte synd om dom vuxna bara om barnen.
Det är ju dom som släpas runt och dom flesta mår ju faktiskt dåligt utav en sådan sak.
Jag vet själv hur jobbigt de va att hela tiden åka fram och tillbaka,
man hade olika regler och alltid tjafs om någonting.
Och det dummaste jag hör är när man frågar någon som skiljt sig
varför dom inte tänkte till innan dom skaffade sig barn?
Då svarar dom, men det kändes rätt då!
Hallå, tänk på framtiden.
Jag förstår ju ändå dom också,
dom träffar någon och tror att de kommer hålla livet ut,
sen skaffar dom barn och allt och sen växer dom ifrån varandra.
Hm . . . aja om någon skiljer sig hoppas jag att dom tänker på det bästa för barnen.



Tänk efter en gång till innan du gör något.